Little Corn Island

Efter några underbara men fullbokade dagar i San Francisco och LA har vi nu kommit fram till resans sista land: Nicaragua! Här spenderar vi sista veckan på Little Corn Island, en karibisk ö som ligger utanför Nicaraguas östkust. Dit flyger man från Managua med en liten Cessna i ca 1 1/2 timme – då landar man på Big Corn och därifrån tar man en “panga” till Little Corn, en halvtimmes splashande berg-och-dalbana!
Väl framme väntar en ö som är mindre än 1,5 km lång, och ca 500m smal, här finns inga bilar eller vägar, och elektriciteten funkar från kl 12.00 till ungefär 05 på morgonen… Men det som däremot finns är sandstränder, kokospalmer, oändligt turkosblått hav, nyfångad hummer till lågpris, ca 10 restauranger som serverar härlig karibisk mat, härliga människor och förstås en del turister. Men inte så mycket att det stör – det får ju inte plats så många på en sån här liten ö.
Det visade sig att vi kom mitt i högsäsongen och att hitta någonstans att bo blev betydligt svårare än vi trott. Efter att ha finkammat alla bungalows-ställena på östkusten fick vi ge upp och flytta in på Hotel Los Delfines som ligger i “byn” på västsidan av ön. Här finns också en strand men inte lika orörd som på andra sidan. Dock blåser det mindre på den här sidan och dessutom går ju solen ner här på kvällen. Det är nära till de flesta restauranger också. Plus att det finns wi-fi som ni märker!
Nu värker fingrarna, lägger upp några bilder på: 1. Flygplanet som tog oss till Big Corn, 2. Hummern vi åt hos Miss Bridget’s, 3. Solnedgång vid piren och 4. Utsikt från hotellet!

Venice, LA

Babewatch?

På stranden i Venice, LA… Observera Stig-Helmer-tofsen!

Yosemite

Idag kom dagen vi hade längtat till, vi skulle hämta vår hyrbil och ge oss ut på roadtrip! Skönt i det kalla vädret att krypa in i en varm bil.
Yosemite ska man väl helst inte se på en dag, men man hinner ju inte så mycket på en vecka, så… En dag hade vi satt av. Och vi hade tur som kunde åka över huvud taget, vanligtvis är vägarna till Yosemite stängda så här års, det är ju ändå vinter. Men, i år har vintern varit ovanligt mild så det gick jättebra att köra dit idag. En lång resa från San Francisco, men helt klart värt det. Vi fick några timmar att titta på skönheterna: Half dome, El Capitan, Bridalvail fall och Yosemite falls bl.a. Vi hann även med en promenad till Mirror Lake, men den visade sig vara mycket mindre än vi trott. Vi fick ett par foton där bergen speglar sig i vattnet i alla fall! Solen gick ner redan 17.30 så de var tid att susa hemåt. Vi stannade i Mariposa för att äta middag på Castillios Mexican Restaurant, en trevlig alla hjärtans dag – men vi har bestämt att den riktiga romantiska middagen nog får bli i lite annan stil!

California

Mötet med USA blev något abrupt, kyla regn och blåst i San Francisco. Helly Hansen-underställen som vi hade hoppats få ta av oss efter Tokyo, har fortsatt använts varenda dag!
Första dagen kördes vi runt som i en dimma (vi var väldigt trötta efter flygresan) av dottern till de vi bor hos. Vi trodde hon skulle skjutsa oss ner till stan men det visade sig bli en heldag med sightseeing – Golden Gate-bron, Park Presidio, Fisherman’s Wharf, Embarcadero, Downtown och avslutning i The Mission. Och G hade inte ens med sig kameran! Turen över Golden Gate gjorde vi repris på idag så vi har lite bilder.
Andra dagen tog det oss ungefär 3 timmar att ta oss till Fisherman’s Wharf med buss och “cable car” – typ spårvagn som hakas fast i en kabel som rör sig hela tiden under gatan. När vi var framme var vi alltför sena till att hinna med färjan till Alcatraz, men vi köpte biljetter till dagen efter. Efter lite shopping tog vi oss hem med bussen liite fortare.
Turen till Alcatraz var igår och började med riktigt dåligt väder. Regnet öste ner och våra skor och strumpor var helt genomvåta redan när vi klev på färjan. Men vi torkade snart upp ute på ön. Man fick med biljetten en väldigt bra självguidad tur (sån med hörlurar) plus
även en intressant föreläsning om olika rymningsförsök av en man som själv jobbat på Alcatraz. Det blev en riktigt positiv upplevelse – otroligt spännande! Och dessutom klarnade det upp! Sen prövade vi ännu en San Francisco-specialitet: Boudins surdegsbröd där man kan få en portion musselsoppa serverad i ett urgröpt bröd – mmmm! Så hann vi shoppa lite i centrum, vi har förstått att det är i USA vi ska köpa jeans och sånt till billiga priser. Jag och G hittade varsitt par skor igår!

San Francisco!

Framme, klarade tom en hel dag sightseeing i SF! Nu zzzzzzz….

Tokyo

Sorry för dålig bild, men har inte tagit så många med mobilen! Någon lång utläggning om tempel
hanns inte med, istället susade vi vidare mot Tokyo där vi nu har spenderat 3 nätter och är redan på språng mot USA! Japan är helt crazy förstås men ändå är folk väldigt trevliga och otroligt hjälpsamma. Vi har även hunnit träffa en gammal vän till mig sedan utbytesstudent-tiden i Australien, Satoko som visade oss runt Nikko igår, tillsammans med sin jättegulliga dotter Makoto. Mycket god mat har det blivit här, och en del souvenirshopping! Ryggsäcken är nu packad, via fiskmarknaden och kejsarpalatset drar vi till flygplatsen!

Siem Reap

Det har tagit några dagar för mig att hämta mig från “den fjääärde februaaari” (uttalas med skräckröst tack) men nu känner jag att jag kan slappna av lite. Idag har jag t.o.m. ätit lunch på några möbler under en presenning ute på en åker med kycklingar och loppbitna hundar springande fram och tillbaks mellan fötterna, så då kanske ni fattar lite vad “den fjääärde” handlar om.
Den beryktade bussturen till Siem Reap blev en tur från helvetet där jag på hela de 9 1/2 timmarna (som resan plötsligt visade sig ta?) från Phnom Penh till Siem Reap om vartannat hulkade i en plastpåse i G:s knä och sprang till toaletten (på bussen) som var inträngd bakom 3 mopeder och inte hade någon dörr och en takhöjd på ca 1m.
Spännande!
Vi åkte från Snookyville kl 7 på morgonen och var framme kl 21.15 i Siem Reap. Då stod det som en ängel sänd från himlen en tuk tuk- förare från hotellet där och sa att han hade väntat på oss i sedan 19.30. Gissa om han fick dricks.
Igår (dagen efter “den fjäääärde”) tog vi en lugn morgon, min mage var ganska slut efter allt den varit med om men efter lite bröd och vatten till frukost kunde vi ge oss iväg på vår första tur till templen i Angkor!

Vi klarade av 2 st igår, Bantey Srei och Phnom Bok. Det senare låg uppe på ett högt berg och vi höll på att dö på vägen upp för de 330 trappstegen i den ungefär 33-gradiga värmen. Men vi fick sällskap av en väldigt söt polisman som visade oss runt och såg ut som om han vunnit högsta vinsten på lotteri när vi gav honom 5 dollar som tack för guidningen. Enligt G sade han att han älskade oss! (eller snarare våra pengar då.)
Bantey Srei låg en bit bort (28km från Angkor Wat) och var känt för sina intrikata utsmyckningar i sandsten. Det var ett mindre tempel men med många detaljer som var otroligt väl bevarade.
En lagom tur som återhämtning! Idag körde vi mer hardcore Angkor, men jag tror jag får ta det i nästa inlägg!

Cambodia

Nu är vi inne på vår fjärde dag här i Kambodja. Första natten spenderades i Phnom Penh vilket vi tyckte var en jättefin och spännande stad och vårt hotell – “The 240″ – var superbra verkligen. Det tar ju lite tid att komma in i flowet här, hur funkar saker och ting och så, men efter ett tag fattar man!
I Phnom Penh hann vi se på Toul Sleng- fängelset, som numera är ett folkmords-museum… Inte supertrevligt men man kan inte riktigt låta bli och låtsas som ingenting heller. Det var intressant men förstås beklämmande. Och det är så nyss allt hände! Kan rekommendera alla att se filmen “The killing fields”.
Vi tog en promenad längs strandpromenaden på Tonle Sap – floden, åt god både lunch och middag, tittade på kungliga slottet och ett buddistiskt tempel och sen hann vi inte så mycket mer!
Dag 2 tog vi bussen ner till Sihanoukville vilket blev ett litet äventyr… Vi hade läst oss till att det skulle ta 4 till 4 1/2 timme, men det visade sig ta 6 timmar. Hurra hurra det gick bra allting men det är inte så kul inför vår resa till Siem Reap imorgon (staden där Angkor Wat ligger) som uppenbarligen kommer att ta 1/ timmar. Suck.
Mitt på bussresan ner så stannar vi bara ute längs vägen vid ett litet “café”- alla går ut ur bussen och börjar köpa mat av olika slag, man har ingen aning om var man är och hur länge bussen stannar, man har ingen aning om vad maten är för nåt så man vågar inte köpa något! Vi köpte några bananer, det var allt vi vågade och kände igen!
Till slut kom vi fram och betalade väl en tuk tuk-förare sin hela månadslön när han körde oss till hotellet för 8 USD…
Här i Sihanoukville skulle vi först ha hyrt nån billig beach-bungalow men efter att ha sett över vår ekonomi bestämde vi oss för att lyxa till det med Sokha Beach Resort! Kostar väl ungefär lika mycket per natt som Scandic Hotell Sundsvall men är alltså värsta fem-stjärniga lyxhotellet.

Åh, en kypare kom precis förbi och frågade om vi ville ha något att dricka!! Oh lala, vad lyxigt. Kan avslöja att det är väldigt billigt här i Kambodja. Ja, inte just här på vårt hotell kanske men i största allmänhet.
Hittils har vi gjort av med ungefär hälften så mycket pengar varje dag som det vi hade planerat för. Ganska bra! Vi sparar pengarna till Tokyo!

Utsikt från vår balkong 2